Räddat livet på en nyfödd och förlöst helt själv!

Idag var det en fantastisk dag! Äntligen kände jag att jag gjorde någon nytta här!

Jag och S (läkarstudenten från igår) bestämde oss för att gå till high risk. Väl där mötte vi enbart trevliga och snälla både läkare och barnmorskor och barnmorskestudenter samt läkarstudenter.

Det första vi såg var en kvinna som låg med en navelsträng hängandes ut och en läkare som var i fullfärd med att försöka plocka ut barnet. Vi trodde då att det var en navelsträngsprolaps som dom hade navlat av och tänkte att det här barnet kommer nog inte att leva när dom väl får ut det. Så vi frågade vad som hänt och då visade det sig att det var en tvilling förlossning, navelsträngen kom från tvilling ett som redan var ute och läkaren försökte förlösa tvilling två med en kiwi klocka. Efter många försök så kom äntligen barnet ut och skrek fint.

Därefter undersökte vi en kvinna som var påväg att föda. Vi fick då reda på att hon väntade tvillingar. Vi insåg snabbt att vi behövde hjälp vid denna och fick en barnmorskestudent till hjälp. Hon och S förlöste barnet, som var väldigt stort. Det visade sig sen att det faktiskt bara var det barnet. Kvinnan trodde själv att hon skulle få tvillingar, vilket också stod i hennes journal men hon fick nöja sig med ett, lite större barn.

Därefter sa en läkare åt mig att en kvinna längre bort höll på att föda och att jag skulle förlösa henne, så jag gick dit. Huvudet var konformat och ville inte komma ut hur mycket hon än krystade. Jag ropade på hjälp och fick hjälp av samma barnmorskestudentsom hjälpt oss tidigare. Hon frågade mig om vi inte borde hämta doktorn. Jag fick tag i en doktor som sa åt mig att sätta en ringer med 1ml oxytocin i. Jag låtsades som att jag inte visste hur man sätter PVK: er, eftersom jag inte får sy mammorna här och då vill jag inte heller sätta nålar. Så den snälla BMstud hjälpte mig med det. Huvudet var dock fortfarande fast och vi stod där utan hjälp då alla var upptagna. Tillslut fick S dit en doktor som lyckades få ut barnet. När det väl kom ut så andades det inte. Jag navlade av och sprang med barnet till barnbordet. Barnbordet är ett kallt skötbord. Trots att flera sett mig och barnet stod jag nu själv där med barnet. Först försökte jag suga ur munnen på den, då det var lite mekonium i den med hjälp av en öronblåsa. Därefter kom S och tillsammans lyckades vi få en rubens blåsa att fungera och började ventilera barnet. Vi tittade oss desperat omkring efter hjälp, men ingen kunde komma. Efter en lång stund av nervöst ventilerande dök så läkaren upp och barnet började skrika. Det var nog en av mina lyckligaste stunder här. Vi fick dessutom beröm av läkaren för att vi hade handlat bra. Det var skönt att se att barnet började andas trotts dom knappa resurserna här.

Därefter fick jag guida S och en ugandisk läkarstudent när de förlöste en förstföderska. Allt gick bra och ingen bristning. Efter det stod jag själv vid en omföderska som höll på att föda. Som vanligt var alla upptagna med andra patienter i rummet så det var bara att sätta på sig handskarna och förlösa. Denna gång var jag helt själv. Det gick som tur var bra för mamma och barn och ingen bristning.

En fantastisk dag helt enkelt!

Ikväll ska vi gå på någon slags Ugandisk konsert. Det ska bli spännande.