Förlöst mitt första Ugandiska barn!

Äntligen har jag fått förlösa!

Det gick bra för både mor och barn och ingen bristning för kvinnan, vilket gjorde att Lauren som handledde mig och den nya barnmorskan tyckte att jag gjorde ett bra jobb. :)

En förlossning går till på följande sätt:

Kvinnan börjar låta, man går och tittar till henne och ser då att huvudet skymtar vid värk. Då får man snabbt slänga på sig dubbla par sterila handskar, dra av gummibandet runt handleden på de understa handskarna, vilket ska användas till att navla av med. Man ber någon att hämta ett förkläde, samma förkläden används vid varje förlossning. Sedan tar man en bit bomull från bomullsrullen som kvinnorna har med sig och lägger den mellan tumme och pekfinger. Därefter hålls ett hårt och stadigt perienalskydd med båda händerna, den andra handen på barnets huvudet.

Oxytocin dras upp och här används sprutor som har ett stopp när man tryckt in vätskan, vilket gör att sprutorna inte kan återanvändas. Väldigt bra uppfinning!! Om hinnblåsan buktar så amniotomerar man med den brutna oxytocinflaskan. Vid denna förlossning hann vi inte dra upp så jag fick amniotomera med den lilla skalpellen, som sedan används till att skära av navelsträngen..

Kvinnan krystar ut barnet på ca 10 min, barnet ska ej stå och töja i vulva. De ska  ha ena benet böjt upp mot magen och det andra sträckt rakt ut då de tydligen brister mindre utav det. På mammans mage läggs ett litet lakan. När huvudet kommit ut håller man det mellan sina händer och när kroppen är ute så lyfter man barnet och lägger det på lakanet på mammans mage, man släpper alltså inte taget om huvudgreppet och barnet lyfts i huvudet.

Barnet navlas av och tas ut till vågen. Därefter trycker man upp botten av livmodern och drar samtidigt ut placentan. Uterus palperas en gång och då ska man hålla emot vid botten av livmodern då det annars anses att kvinnan kan få en prolaps. Jag måste läsa på om detta, då vi inte gör på det här sättet i Sverige. Om någon vet mer om det och vill berätta så vore det toppen!

Efter det stoppar man in hela handen i underlivet och gräver ut koagler. Eventuell bristning inspekteras snabbt.

Kvinnan jag förlöste började blöda mer än vanligt efter förlossningen, orsak var överfylld blåsa. Här finns dock inte tappningskatetrar så man tar antingen en sugslang eller klipper av en droppslang och tappar kvinnan med dessa. Urinen låter man rinna ut på plastskynket, den är oftast redan fylld med fostervatten, avföring och blod. Detta ligger kvinnan kvar i tills en eventuell suturering är gjord.

Plastskynket rullas ihop med moderkakan och allt annat i och läggs i en bunke som kvinnorna haft med sig. Kvinnan torkas av med bomull, därefter torkas sängen av med samma bomull och sedan torkas sängen av med klorin. Nytt plastskynke (som kvinnan själv haft med sig) läggs på britsen och kvinnan tar fram en sarong som hon sveper sig med och lägger sig ned med barnet bredvid.

Moderkakan läggs i en stor sopptunna, fylld med moderkakor. Resten slängs i en annan soptunna, bunken sköljs av och ges tillbaka till kvinnan.

Idag utförde jag en lyckad mutning till personalen på förlossningen. Jag köpte tio flaskor läsk och chipati. Det vart väldigt omtyckt så förhoppningsvis blir även jag omtyckt nu.

Oftast får man inte köpa flaskdrycker utan att lämna in tomma flaskor alternativt betala betydligt mer, men den ugandiska kvinnan som sålde läsken till mig sa att hon litade på mig och att jag kunde komma tillbaka med flaskorna senare. Detta trots att extremt många människor handlar där varje dag och det är  ett stort sjukhus. Men det är väldigt typiskt för Ugandierna, de är så otroligt snälla och omtänksamma och intresserade. Varje dag har jag små konversationer med okända ugandier som bara är nyfikna och intresserade och glada. Det är fantastiskt. Ibland pekar barnen och ropar Muzungo och då brukar jag vinka tillbaka och så skrattar de.

Idag var den första stora regnskuren, vilket gjorde att elen försvann på sjukhuset, så vi fick förlösa i mörker. Det var annorlunda. När en barnmorskestudent skulle suturera sin kvinna stod en annan barnmorska och lyste med sin mobil så att hon skulle se. Det gick knappt att höra vad någon sa för att regnet lät så högt när det smattrade mot taket och jag vart rädd att man inte skulle höra när det var dags för kvinnorna att föda. Dock höll det bara i sig en timme och sedan var det sol igen när jag skulle gå hem.

Igår var det 35c och jag svettas konstant. Börjar nästan kännas meningslöst att duscha.

Så lite om mitt andra liv:

Igår var vi ute och åt på ett thaiställe, finaste hittills. De hade Ugandas första tebar.

Idag tog jag och Amanda en powerwalk runt universitet. Jätte spännande.

I helgen ska jag följa med Amanda till hennes vän i Jinja, vi ska på barbeque där och det utlovas en pool vid ett närliggande hotell.

Snart måste jag börja lägga ner lite mer arbete på min blogg då jag troligen ska börja blogga för vårdförbundet...

Berätta gärna hur ni har det där hemma? Fryser ni? :)