Sista veckan fick jag ta del av Ugandas mödravård. Här heter det antenatal, vilket i Sverige är en avdelning för gravida som behöver vara inlagda på en avdelning och få sjukvård.
Det är en stor lokal med en utegård och lokalen samt gården är uppdelad i olika stationer för kvinnorna. På utegården sitter kvinnorna på träbänkar och väntar på att bli inskrivna för första gången. Den veckodag de kommer för första gången är sedan den veckodag de ska fortsätta komma på med ca 1 månads mellanrum. Har de besvär och blir tvungna att komma en annan dag pga dessa besvär så dokumenteras det inte i journalen då det inte går för sorteringen av journalerna. Kvinnan kan dock bli undersökt och få hjälp med det som besvärar henne.
Efter inskrivningen går de vidare till nästa del där man tar blodtryck på dem. Där sitter också kvinnorna som inte blir inskrivna för första gången. Även de tar man blodtryck på. Har kvinnan högt blodtryck kontrollerar man protein i urinen, precis som i Sverige.
Efter det går de vidare till innedelen av avdelning där de får sätta sig på tur på träbänkar och vänta på att bli undersökta. Det är ca 10 små bås med en brits och draperi. Några britsar har även små trappsteg så att det ska bli lättare för kvinnan att ta sig upp på den. Stor skillnad mot förlossningen där de fick klättra på bästa möjliga sätt upp till sina britsar, vilka ofta var väldigt högt upp. Det är också betydligt mer barnmorskor som jobbar här och barnmorskestudenterna får bättre handledning. Jag har fått gå med en egen barnmorska som har undervisat mig från grunden hur de undersöker kvinnorna.
Först får kvinnan sitta upp och man undersöker håret, ansiktet och bakom öronen för att se om hon ter sig frisk eller ej. Huden innanför ögonen och kapillära återfyllnaden i fingertopparna och naglarna kontrolleras för tecken på anemi. Sedan får kvinnan ta av sig klänningen och hela kroppen undersöks för att hitta sår eller blåmärken. Benen kontrolleras för ödem.
De är väldigt hänsynsfulla mot kvinnorna och noga med att kvinnan inte ska behöva blotta sig i onödan. Helt annorlunda mot förlossningen.
Därefter kontrollerar de i vilken vecka kvinnan är, det mäts genom att mäta antal fingrar mellan revben och toppen av livmodern. Ett finger per vecka minus 40 veckor. Sedan känner man hur barnet ligger, att det är ett säte i fullgången graviditet är inget man gör något åt. Sist avlyssnar man barnets hjärtljud med pinard's.
Dessutom känner man på kvinnans bröst, för att upptäcka bröstcancer samt instruerar kvinnan i hur hon själv kan känna på dem. De uppmanar henne att känna på dem en gång i månaden framför en spegel, samma datum varje månad. Kvinnan får också information om att inte stå och tvätta med ryggen böjd, utan sitta ner med baljan framför sig. Hon bör heller inte stå eller gå hela dagen utan försöka vila med benen högt ibland. Information ges att hon inte bör ta motorcykel till förlossningen då det kan göra ont, att hon istället ska boka upp en bil i förväg och ha pengar sparade till det. Hon får information om att amma i 6 månader, då det är den bästa födan för barnet. Hon får information om att försöka äta mer och gärna kött.
När det gäller mödravård så var det mycket som stämde överens med det vi gör i Sverige och barnmorskorna hade samma kunskap och gav samma information som vi gör i Sverige. Det var roligt att se och skönt att se att respekten och etiskt förhållningssätt var något de utgick ifrån här.
fredag 19 april 2013
torsdag 4 april 2013
Sista dagen på förlossningen, utdelning av babykläder, barnhem och family planning
Sista dagen var som vanligt kaosartad. Det börjar med halva huvudet på ett barn nästan är ute innan jag hinner fram och lyckas förlösa. Precis när allt är klart så börjar nästa kvinna skrika och jag hinner fram till henne och får förlösa.
När vi kommer tillbaka från lunch är salen tom på barnmorskor och endast barnmorskestudenter är där. Vi hittar en barnmorskestudent som är i full gång med att förlösa tvillingar. Själv. Vi kastar på oss handskar och förbereder oss på att hjälpa henne och barnen. Tvilling ett kommer ut och mår bra. Tvilling två är i säte. När benen är ute börjar barnmorskestudenten slita och dra i barnet. Jag frågar förskräckt om hon förlöst säte förut. Nej svarar hon, uppenbarligen omedveten om hur man ska förlösa ett säte. Som tur var kommer då en läkare inrusande och skriker åt barnmorskestudenten: "sen när förlöser studenter säten själv?!" Han får på sig handskar och tar över. Barnet mår sedan fint när det kommer ut. Därefter säger han åt studenten, "jag skulle vara mer försiktig om jag vore du, om något händer är det ditt fel." Dessutom säger han åt studenterna på skarpen att sluta springa runt i salen med blodiga handskar på sig. Väldigt bra läkare helt enkelt!
Dagen efter gick vi förbi och lämnade en stor väska fylld med babyfiltar, mössor och kläder som vänner hemma i Sverige har samlat ihop och som min sambo tagit med ner till Uganda. Kvinnorna är så fattiga här att en del saknar filtar och kläder till sig och barnen. Så tack alla snälla och hjälpsamma människor därhemma som samlat ihop alla grejer! En till väska håller just nu på att fyllas för att skickas med en Ugandisk barnmorska som kommer göra ett utbyte i Sverige i tre veckor.
På lördagen åkte jag, min sambo och två vänner som varit på besök här till ett barnhem. Där fick vi tvätta, sortera kläder och diska åt alla 57 barnen samt leka och gosa med dom.
Denna vecka har jag varit på family planning. Det har varit väldigt intressant och roligt! Min första dag började med en två timmar föreläsning för kvinnorna om cervixcancer, bröstcancer, STI och vilka sorters preventivmedel som finns. Tyvärr var föreläsningen på Luganda. Men utifrån de olika undervisningsföremålen och bilderna kunde jag ändå förstå vad de pratade om. Dessutom förklarade en barnmorska efteråt. Hit kommer kvinnorna för att göra en gynundersökning och screena för cervixcancer. Men till skillnad från Sverige så gör de inte SMEAR utan de penslar på en vätska direkt på cervix och förändring tyder på cancer. Upptäcks det tidigt så kan man precis som i Sverige bota det. Därefter undersöks kvinnans bröst för att hitta eventuella cancerknölar.
På denna klinik får de också antibiotikarecept om man hittar en infektion i underlivet. De sätter in spiraler och p-stav och skriver ut p-piller samt ger p-spruta.
Tyvärr var det tio barnmorskestudenter som skulle trängas i ett litet bås och för första gången prova sig fram till hur man för in ett spekelum och gör en gynundersökning. Det slutade med att jag bad att få visa hur man för in spekulumet och hittar cervix då de aldrig blivit visade det och inte heller fått pröva på dockor innan.
Detsamma gällde spiralinsättning och p-stav. De fick titta på en gång när en barnmorska satte in en p-stav och sedan skulle de pröva själva på nästa patient. De väntade inte heller på att bedövningen skulle ta. När de tog ut p-stavarna så karvade de ganska rejält i armen och det är otroligt mycket smärta som kvinnorna får utstå. Jag stod bredvid och försökte klappa en kvinna på benet samtidigt som hon kallsvettades och skakade av smärta när de försökte gräva ut p-staven ur armen på henne. Jag försökte föreslå att de skulle ge mer bedövning eller ta henne till ultraljud istället men de vägrade lyssna på mig. Jag tyckte det var så jobbigt att se att jag vägrade sätta in p-stav och spiral fastän de försökte tvinga mig till det. När det finns andra som behöver öva och som ändå kan göra det känner jag att jag hellre gör det under lättare omständigheter med bra handledning hemma i Sverige.
Nästa vecka är min sista vecka på Mulago och den ska jag spendera på antenatalen.
När vi kommer tillbaka från lunch är salen tom på barnmorskor och endast barnmorskestudenter är där. Vi hittar en barnmorskestudent som är i full gång med att förlösa tvillingar. Själv. Vi kastar på oss handskar och förbereder oss på att hjälpa henne och barnen. Tvilling ett kommer ut och mår bra. Tvilling två är i säte. När benen är ute börjar barnmorskestudenten slita och dra i barnet. Jag frågar förskräckt om hon förlöst säte förut. Nej svarar hon, uppenbarligen omedveten om hur man ska förlösa ett säte. Som tur var kommer då en läkare inrusande och skriker åt barnmorskestudenten: "sen när förlöser studenter säten själv?!" Han får på sig handskar och tar över. Barnet mår sedan fint när det kommer ut. Därefter säger han åt studenten, "jag skulle vara mer försiktig om jag vore du, om något händer är det ditt fel." Dessutom säger han åt studenterna på skarpen att sluta springa runt i salen med blodiga handskar på sig. Väldigt bra läkare helt enkelt!
Dagen efter gick vi förbi och lämnade en stor väska fylld med babyfiltar, mössor och kläder som vänner hemma i Sverige har samlat ihop och som min sambo tagit med ner till Uganda. Kvinnorna är så fattiga här att en del saknar filtar och kläder till sig och barnen. Så tack alla snälla och hjälpsamma människor därhemma som samlat ihop alla grejer! En till väska håller just nu på att fyllas för att skickas med en Ugandisk barnmorska som kommer göra ett utbyte i Sverige i tre veckor.
På lördagen åkte jag, min sambo och två vänner som varit på besök här till ett barnhem. Där fick vi tvätta, sortera kläder och diska åt alla 57 barnen samt leka och gosa med dom.
Denna vecka har jag varit på family planning. Det har varit väldigt intressant och roligt! Min första dag började med en två timmar föreläsning för kvinnorna om cervixcancer, bröstcancer, STI och vilka sorters preventivmedel som finns. Tyvärr var föreläsningen på Luganda. Men utifrån de olika undervisningsföremålen och bilderna kunde jag ändå förstå vad de pratade om. Dessutom förklarade en barnmorska efteråt. Hit kommer kvinnorna för att göra en gynundersökning och screena för cervixcancer. Men till skillnad från Sverige så gör de inte SMEAR utan de penslar på en vätska direkt på cervix och förändring tyder på cancer. Upptäcks det tidigt så kan man precis som i Sverige bota det. Därefter undersöks kvinnans bröst för att hitta eventuella cancerknölar.
På denna klinik får de också antibiotikarecept om man hittar en infektion i underlivet. De sätter in spiraler och p-stav och skriver ut p-piller samt ger p-spruta.
Tyvärr var det tio barnmorskestudenter som skulle trängas i ett litet bås och för första gången prova sig fram till hur man för in ett spekelum och gör en gynundersökning. Det slutade med att jag bad att få visa hur man för in spekulumet och hittar cervix då de aldrig blivit visade det och inte heller fått pröva på dockor innan.
Detsamma gällde spiralinsättning och p-stav. De fick titta på en gång när en barnmorska satte in en p-stav och sedan skulle de pröva själva på nästa patient. De väntade inte heller på att bedövningen skulle ta. När de tog ut p-stavarna så karvade de ganska rejält i armen och det är otroligt mycket smärta som kvinnorna får utstå. Jag stod bredvid och försökte klappa en kvinna på benet samtidigt som hon kallsvettades och skakade av smärta när de försökte gräva ut p-staven ur armen på henne. Jag försökte föreslå att de skulle ge mer bedövning eller ta henne till ultraljud istället men de vägrade lyssna på mig. Jag tyckte det var så jobbigt att se att jag vägrade sätta in p-stav och spiral fastän de försökte tvinga mig till det. När det finns andra som behöver öva och som ändå kan göra det känner jag att jag hellre gör det under lättare omständigheter med bra handledning hemma i Sverige.
Nästa vecka är min sista vecka på Mulago och den ska jag spendera på antenatalen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)