torsdag 4 april 2013

Sista dagen på förlossningen, utdelning av babykläder, barnhem och family planning

Sista dagen var som vanligt kaosartad. Det börjar med halva huvudet på ett barn nästan är ute innan jag hinner fram och lyckas förlösa. Precis när allt är klart så börjar nästa kvinna skrika och jag hinner fram till henne och får förlösa.

När vi kommer tillbaka från lunch är salen tom på barnmorskor och endast barnmorskestudenter är där. Vi hittar en barnmorskestudent som är i full gång med att förlösa tvillingar. Själv. Vi kastar på oss handskar och förbereder oss på att hjälpa henne och barnen. Tvilling ett kommer ut och mår bra. Tvilling två är i säte. När benen är ute börjar barnmorskestudenten slita och dra i barnet. Jag frågar förskräckt om hon förlöst säte förut. Nej svarar hon, uppenbarligen omedveten om hur man ska förlösa ett säte. Som tur var kommer då en läkare inrusande och skriker åt barnmorskestudenten: "sen när förlöser studenter säten själv?!" Han får på sig handskar och tar över. Barnet mår sedan fint när det kommer ut. Därefter säger han åt studenten, "jag skulle vara mer försiktig om jag vore du, om något händer är det ditt fel." Dessutom säger han åt studenterna på skarpen att sluta springa runt i salen med blodiga handskar på sig. Väldigt bra läkare helt enkelt!

Dagen efter gick vi förbi och lämnade en stor väska fylld med babyfiltar, mössor och kläder som vänner hemma i Sverige har samlat ihop och som min sambo tagit med ner till Uganda. Kvinnorna är så fattiga här att en del saknar filtar och kläder till sig och barnen. Så tack alla snälla och hjälpsamma människor därhemma som samlat ihop alla grejer! En till väska håller just nu på att fyllas för att skickas med en Ugandisk barnmorska som kommer göra ett utbyte i Sverige i tre veckor.

På lördagen åkte jag, min sambo och två vänner som varit på besök här till ett barnhem. Där fick vi tvätta, sortera kläder och diska åt alla 57 barnen samt leka och gosa med dom.

Denna vecka har jag varit på family planning. Det har varit väldigt intressant och roligt! Min första dag började med en två timmar föreläsning för kvinnorna om cervixcancer, bröstcancer, STI och vilka sorters preventivmedel som finns. Tyvärr var föreläsningen på Luganda. Men utifrån de olika undervisningsföremålen och bilderna kunde jag ändå förstå vad de pratade om. Dessutom förklarade en barnmorska efteråt. Hit kommer kvinnorna för att göra en gynundersökning och screena för cervixcancer. Men till skillnad från Sverige så gör de inte SMEAR utan de penslar på en vätska direkt på cervix och förändring tyder på cancer. Upptäcks det tidigt så kan man precis som i Sverige bota det. Därefter undersöks kvinnans bröst för att hitta eventuella cancerknölar.

På denna klinik får de också antibiotikarecept om man hittar en infektion i underlivet. De sätter in spiraler och p-stav och skriver ut p-piller samt ger p-spruta.

Tyvärr var det tio barnmorskestudenter som skulle trängas i ett litet bås och för första gången prova sig fram till hur man för in ett spekelum och gör en gynundersökning. Det slutade med att jag bad att få visa hur man för in spekulumet och hittar cervix då de aldrig blivit visade det och inte heller fått pröva på dockor innan.

Detsamma gällde spiralinsättning och p-stav. De fick titta på en gång när en barnmorska satte in en p-stav och sedan skulle de pröva själva på nästa patient. De väntade inte heller på att bedövningen skulle ta. När de tog ut p-stavarna så karvade de ganska rejält i armen och det är otroligt mycket smärta som kvinnorna får utstå. Jag stod bredvid och försökte klappa en kvinna på benet samtidigt som hon kallsvettades och skakade av smärta när de försökte gräva ut p-staven ur armen på henne. Jag försökte föreslå att de skulle ge mer bedövning eller ta henne till ultraljud istället men de vägrade lyssna på mig. Jag tyckte det var så jobbigt att se att jag vägrade sätta in p-stav och spiral fastän de försökte tvinga mig till det. När det finns andra som behöver öva och som ändå kan göra det känner jag att jag hellre gör det under lättare omständigheter med bra handledning hemma i Sverige.

Nästa vecka är min sista vecka på Mulago och den ska jag spendera på antenatalen.


6 kommentarer:

  1. Oj vad tiden har gått fort Alex! Vad mycket du har fått uppleva. Det är verkligen svårt att föreställa sig allt här hemma när man läser din blogg. Ska bli spännande att få höra om allt när du kommer hem. Vi saknar dig i SÖS gänget. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst gör den! Ska bil så roligt att komma hem till er alla sen! Jag saknar er! Kram Alex!

      Radera
  2. Va bra och modig du är som står på dig! Hoppas du och Larsa har det bra.
    Vi saknar dig! Kram kram /Mirren

    SvaraRadera
  3. Det kanske är en stressig miljö eller så är det du som formulerar dig dåligt, men i alla inlägg du skriver är det bara "springer dit" "kastar på mig handskar". Och om nu inte studenter får förlösa säten själva, varför fanns där ingen barnmorska eller läkare?! Du verkar väldigt självgod och tror att du är proffs bara för att du råkat göra något en gång innan. Lite mer ödmjukhet skadar inte. Eller så är det som du skriver bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym!
      Det är verkligen inte min mening att du ska uppleva mig som dryg och mina blogginlägg som stötande. Du är mer än gärna välkommen ner hit och följa med en dag på förlossningen. Din gedigna kunskap skulle verkligen behövas här nere.

      Radera