tisdag 26 mars 2013

Blodbad och Ebolahot

Har ju dessvärre inte skrivit på ett tag så nu kommer en sammanfattning som kanske inte helt följer tidsordningen. Men bättre än ingen.

Gårdagen börjar med att jag får förlösa en 17-årig tjej som är både glad över sitt barn och över att det blev en flicka! Dessvärre börjar hon blöda rejält efter ett tag, men efter sedvanliga proceduren med att tappa urinblåsa (trots att den var tappade precis innan hon födde), uterusmassage, förstärkt oxytocindropp och methergin i muskeln så blev hon bra. En läkare var som tur var på plats på avdelningen och han gav henne också misoprostol under tungan samt per rektum.

Därefter fick jag förlösa ännu en 17-årig tjej. Dock var det omöjligt att få ut huvudet utan antingen sugklocka och/eller ett klipp. C infiltrerade henne med bedövning och sedan bad vi om hjälp av en barnmorska. Detta för att bedövningen skulle hinna ta, då de inte bedövar förre ett klipp och för att vi inte vill göra en epiostomi med rakblad. Barnmorskan hittade dock en slö sax med vilken C fick göra klippet. Tur att vi hade bedövat henne innan. Efter mycket kämpande kom ett skrikande och välmående barn ut.

Sedan vänder vi oss om och ser hur en kvinna på golvet hinner föda ut sitt barn själv. Magen såg dock fortfarande väldigt stor ut så en barnmorska som hunnit fram tillsammans med den nya läkarstudenten N bad N att känna på hennes mage. Hon kunde då tydligt känna att det låg ett barn till där inne. Kvinnan bad barnmorskan om hjälp att komma upp i sängen, men hon vägrade att hjälpa henne. Kvinnan var nämligen väldigt stor. Så jag gick fram och fick tillslut upp henne från golvet. Hon försökte sen (med navelsträngen hängandes utanför och tvilling två kvar i magen) klättra upp i sängen men hade förståerligt nog vissa problem med det. Ända tills barnmorskorna började skrika argt på henne. Så tillslut kunde hon komma upp och lägga sig i sängen, reda att föda tvilling två.

Plötsligt hör jag en barnmorska skrika: "Sister your patient!!!" till en annan barnmorska och jag tittar bort mot en säng längre bort. På golvet ligger en sjö med blod och ur kvinnan forsar det blod. Hennes barnmorska är iväg och väger barnet. Barnmorskorna fortsätter att skrika utan att springa fram till henne. Jag kastar på mig handskar och springer fram till henne. Då kommer tillslut flera efter. Jag får in en kateter och kommer sedan ihåg att man ska göra abdominell aortakompression. Så jag trycker ner hela knytnäven i hennes mage för att stoppa aortan från att blöda samtidigt som jag försöker massera livmodern med vänster hand. C lyckas få in en infart till i henne och barnmorskorna förstärker det redan pågående droppet med 2ml oxytocin. Läkaren är fortfarande på plats och inspekterar hennes underliv och cervix som inte verkar ha någon bristning. Kvinnan är nu påväg in i chock, hon är väldigt blek och ter sig aggeterad samt frånvarande. Ytterligare ett dropp sätts. Jag tror att hon också fick methergin och  misoprostol. Därefter försöker vi få blod ifrån henne så att vi kan springa till blodcentralen och få en påse blod. Hon är dessutom 0 pos.. Vilket är den grupp som bara kan ta emot från 0 pos (och neg). På grund av chocken lyckas vi inte få något blodprov så tillslut lyckas läkaren ta venprov från femoralis. Jag springer bort till blodcentralen, där alla som vanligt inte har någon brådska. Tillslut lyckas jag få dem att förstå att det var akut och blev lovad blod om 30 min. Jag hoppas att hon överlevde.

I helgen har jag bara tagit det lugnt, varit ute och ätit på bra matställen och i lördags låg jag vid poolen och i söndags i trädgården och solade.

Idag var jag hemma från sjukhuset då de igår hade fått in ett misstänkt Ebolafall och stängt ner akuten. Under eftermiddagen fick vi reda på att det inte var Ebola så vi kan lugnt gå tillbaka till sjukhuset imorgon.

Imorgon kommer också världens bästa sambo hit med saltlakrits till mig!!! Har även en vän och hennes sambo på besök i helgen! Dessutom har det kommit en ny, jätte trevlig, läkarstudent från samma skola som jag. Så helgen som kommer är väl inplanerad med aktiviteter och festiviteter.

10 kommentarer:

  1. Skönt att höra ifrån dig igen, började undra var du tagit vägen. Vet inte vad jag ska skriva för kommentar. Jag är alldeles stum över allt du får uppleva, vilka insatser du gör. Du är min stora idol. Fortsätt kämpa på. Kul att du får lite sällskap och saltlakrits. Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina Hanna! Saltlakriset var gott!! :) Lycka till på förlossningen nu! Kramar

      Radera
  2. Hej,
    jag är också helt stum efter att ha läst allt dramatiskt du fått uppleva.

    Hoppas verkligen du har möjlighet att påverka förlossningsrutinerna. Jag skulle nämligen vilja tipsa om en mycket enkel och effektiv metod som ökar chanserna avsevärt för att barnen både överlever och får bättre hälsa.
    Här kommer några mycket intressanta artiklar och videos som handlar om det:

    Helping premature babies get ahead (1 min video med barnmorskan och forkaren Judith Mercer)
    http://www.youtube.com/watch?v=CgAyQvOMrTM


    Barnmorskan Robin Lim ("Guerilla midwife") intervjuvas vid sitt ideellla birth center på Bali (14½ min video)

    Citat ur videon: "They found that the `Dais´ out in the villages had a better success rate resuscitating stillborn babies than the doctors in hospitals. The difference was that the Dais did not clamp and cut the umbilical cord . “
    http://www.youtube.com/watch?v=SwvRUrn0p9

    90 seconds to change the world: Alan Greene at TEDxBrussels (18 minuters föredrag av en barnläkare)
    https://www.youtube.com/watch?v=Cw53X98EvLQ

    The Placenta: essential resuscitation equipment ( barnmorskeblogg)
    http://midwifethinking.com/2010/08/26/the-placenta-essential-resuscitation-equipment/

    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rolig att du läser och finner det intressant! Sen avnaling är ju praxis i Sverige och absolut något man gör för fullgånga barn till friska mammor, när barnen mår bra. Jag har skrivit svar om det på andra inlägg. Dock är det inte rutin här och att förändra en vårdrutin är något av det svåraste man kan göra. Jag är dessutom bara student här och det är inte min uppgift och jag har ingen rättighet till att försöka förändra deras rutiner. Jag är här för att lära mig utav dem. När det kommer till sen avnavling så vet jag bara att det är vetenskapligt bevisat att barnen får högre järnnivåer flera månader senare. Vilket verkligen skulle vara till fördel för barnen här men inte gör någon nänmnvärd skillnad för barn i i-länder. Skicka gärna studier som visar andra fördelar om du vet det! Det jag har läst som nackdel är bla att prematura barn kan får respiratoriska problem. Barn till diabetesmammor har lättare för att bli gula, etc. Men skicka gärna studier om du har nyare forskning på det!!! Tack!!

      Radera
  3. Åååh! Nu äter du väl saltlakris-påskägg men jag instämmer med föregående Anonym! Fast du har säkert koll ;-) Bävar för att du ska resa hem, hoppas du fortsätter blogga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Roligt att få ett ansikte och namn på en okänd läsare! Jag ska försöka fortsätta blogga.. Glad Påsk!

      Radera
  4. En sak till, gör ni Gaskin's manöver om det är trångt eller skulderdystoci? Vidgar bäckenet massor.
    http://www.thefarm.org/midwives/dystocia.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet tyvärr inte vad Gaskin's manöver är? Skriv gärna och berätta vad det är? Har hittills inte träffat på en ren skulderdystoci och skulle det uppstå och jag är själv skulle jag följa HELPEER som innehåller Mc Roberts manöver då det är det vi får lära oss på barnmorskeprogrammet. Det är viktigt att all personal följer samma rutiner då det sker så pass sällan och allt måste gå på rutin.

      Radera
  5. Alex, du är GRYM! :) Puss /Cissi (Halmstad/Lund)

    SvaraRadera