Löst ett säte själv!!!!

Igår vart jag återigen så arg att jag gick hem. Hade med mig en ny läkarstudent från USA, C. Han skulle få förlösa en kvinna för första gången och jag var mitt uppe i att instruerar honom i perienalskydd när en ugandisk barnmorskestudent kommer fram och börjar slå oss på händerna och knuffa bort oss samtidigt som hon säger att dom inte längre använder perienalskydd. Därefter tar hon över förlossningen och fastän man ser att kvinnan börjar spricka så står hon bara bredvid och ser på. Barnet föds och kvinnan får en stor bristning. Jag blev som sagt så förbannad att jag kastade av mig handskarna och gick hem. Jag vet att vi hade kunnat undvika det om vi fått använda perienalskydd!

Idag var om möjligt ännu galnare..
Det började med att C återigen skulle få förlösa, men det gick något trögt med att få ut huvudet och jag var rädd att hon skulle spricka så jag tog över förlossningen och fick ut huvudet, som nästan satt fast. Fick känslan av att det var en skulderdystoci (axlarna sitter fast). Som tur var, var en europeisk barnmorska på avdelningen så jag ropar till henne att jag tror att det är en dystocia. Vi tar upp benen (mc Roberts) och hon tar över och får ut axlarna. Jag hade inte sänkt huvudet tillräckligt mycket. Så allt gick bra. Så det var antagligen ingen dystoci.

Därefter hör jag hur en kvinna skriker mitt emot. Hon står på alla fyra i sängen och är påväg att föda. Jag hinner fram först med handskar på och får förlösa henne på alla fyra. Jätte roligt att äntligen få ha en annan ställning! Allt gick bra.

Efter det ser jag hur alla läkare står runt en kvinna som föder i säte. Hela kroppen är ute förutom huvudet. De försöker i kanske en kvart att få ut huvudet. En arm är sträckt uppåt och sitter fast vid huvudet. Navelsträngen innehåller inte längre något blod så jag tar på mig handskar och får försöka. Jag försöker först lirka ut armen så som vi övat med dockor men den sitter fast alldeles för hårt. Så tillslut går jag in med hela armen och får tag i barnets ansikte och lyckas böja upp barnet (så som vi tränat med dockor) och ut kommer tillslut barnet! Det kan nog vara det häftigaste jag kommer ha gjort i en förlossningssituation för resten av mitt liv. Barnet är efter väldigt lång tid utan syre slappt och taget. Läkarna tar det till barnbordet och lyckas återuppliva det! Det galnaste är att kvinnan inte fick någon bristning. Jag var orolig över att jag skadat armen så vi tog med barnet till neo, där en läkare tittade på armen. Barnet kunde själv röra på den och verkade inte ha ont. Så vi tog tillbaka den till mamman som sen glad fick amma sitt barn. Det var en fantastisk upplevelse! Fick beröm av doktorerna och barnmorskorna för att jag löste situationen. Så häftigt att barnet dessutom överlevde!

Efter det så instruerade jag en norsk läkarstudent i att förlösa barn. Dessvärre fick både han och C bristning på sina (dock förstföderskor) så uppenbarligen är jag ingen bra lärare när det kommer till att undervisa perienalskydd. Ska försöka få dit en ugandisk barnmorska nästa gång någon ska lära sig.

Vi hade svårt att få någon att vilja sy bristningarna åt oss så tillslut gick jag fram till läkaren, för vilken jag hade hjälpt ut sätet och sa väldigt bestämt: jag har hjälpt er  så nu är det er tur att hjälpa oss! Läkaren som är högst i rang sa då åt barnmorskorna att ordna så att två suturerade åt oss. Vilket gjorde att vi äntligen fick hjälp. Hon kontrollerade även senare att vi verkligen hade fått hjälp.

Hälsade även på trillingmamman som blev jätte glad när hon såg mig. Dessvärre hade en av trillingarna dött. Men hon verkade glad och hade fått en egen säng med de resterande två trillingarna, så det var fint att se.

En bra dag helt enkelt!